alltså hur fascinerande är inte katter...de är ju otroligt originella och konstiga typer. Man kan inte lära dom nånting och
dom gör precis som dom vill, när dom vill och hur dom vill.
de sover, äter, sover, äter och vilar en stund till för att sen fara ut några timmar på äventyr och kanske söka efter något ätbart eller en söt kattjej (nåja, det där med sötheten har nog ingen betydelse i kattvärden, snarare söker dom efter en villig hona)! men inte ens villiga kattjejer lockar så lätt ut våra lata frassar från sängen, soffan, stolen, badrumsgolvet eller var dom nu råkade somna...för visst är det lite motigt att stiga upp efter en lång, skön tupplur!
(jag minns faktiskt inte när jag senast skulle ha tagit en tupplur under dagtid, så kattlivet känns inte bekant för mig, men visst skulle det vara skönt att vara katt för en dag)
nu ska jag sopa upp makaroner från golvet, dom är
ö v e r a l l t
undrar om barnen ätit nåt överhuvudtaget!?
vi borde nog ha en hund istället för lata frassar...den skulle garanterat ha ätit upp barnens matrester till skillnad från frassarna, Blixten och Lovisa, som vi ha delikatesskattmat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar