vi, jag, ni, oss, de

vad tänker andra om oss,

vi som hör till föreningen LFF?

är jag vi ?

vem är då vi ?

och hur likadana är vi ?

och hur olika är vi ?

vad förenar oss ?

och vad skiljer oss åt  - varför ?

vad är vår styrka ?

vad är vår svaghet ?

är vi annorlunda idag - jämfört med igår ?

vilka saker ifrågasätter vi ?

och varför ifrågasätter vi ?

vilka saker är vi nöjda med ?

det var några tankar som bollades igår under vår gemenskapskväll för kvinnor, en väldigt givande kväll med många fina synpunkter och tänkvärda ord. I panelen/som föreläsare hade vi tre unga kvinnor som kommit in i vår väckelserörelse från annan ort. De delade med oss av sina upplevelser och intryck som de fått av Kristna, med rötter inom den Leastadianska väckelsen,  här i svenska Österbotten.

"Det kändes lite som att stå framför sin spegelbild där någon annan står bredvid och utvärderar en - okej Maria, din näsa syns ganska dåligt på detta avstånd, har du funderat på att operera den större? håret däremot är för kluven i topparna och borde klippas, men det har ändå en charm som sådant och passar med din personlighet, så du kan gott  låta det vara oklippt några månader ännu. För övrigt är din hållning ganska bra så länge du står framför spegeln men så fort du sliter bort blicken så sjunker axlarna ihop lite, och du blir som en potatissäck som borde fyllas på. Så den borde du förbättra och samtidigt försöka vara lite stoltare över den du är och sluta försöka passa in i en viss mall som kanske passar grannfrun snäppet bättre. Ja, så ska du byta strumpor också, den ena har ett hål under stortån och fastän den inte syns i spegelbilden så finns den ändå där."

En sak som vi alla var rörande överens om vara att vi alla har och ska ha Jesus Kristus i centrum och först och främst kalla oss Kristna. Inget annat. Ordet Leastadian ville inte ens självaste Leastadius att någon skulle börja kalla sig (det har han själv skrivit). Sen kan man ju tillägga att den förening man är aktiv i kallas den Leastadianska föreningen. Det är inget vi ska skämmas över eller koppla ihop med "en viss skandal för några år sedan". 

En annan sak som togs upp var hur det känns för en enskild individ att komma in och börja känna sig hemstadd i våra stora bönehus där vi är massor med folk och där alla känner alla och är ofta (tyvärr) indelade i stora "familjegrupper". Hur välkomnar vi just den personen!? vi är så trygga i våra egna kretsar och är lite lata att ta ett steg åt sidan och fästa nya bekantskaper. Vi är trygga i vår egen cirkel. På stormöten samtalar vi ofta med "våra egna" som vi redan träffat sjuttioelva gånger samma vecka.......där har vi något som vi kan och borde förbättra oss på......

Genom motgångar har föreningen blivit starkare och vissa ytliga fasader har rämnat, vi har fått en ny, starkare gemenskap som vi skall vara stolta över. Vi är alla individer som tillsammans skapar en fin helhet. Det ska inte finnas någon yttre mall, var och en får själv bestämma över vilket förhållande man vill ha med Kristus, hur ofta man vill umgås med honom och hur ens kristna liv ter sig. Vi ska akta oss för att bli sekteristiska och ha bättre koll på andra än på oss själva.
Ingen annan kan fördjupa ens relation med Herren förutom man själv.