vad är det första ni tänker på då ni vaknar på morgonen...eller är ni så trötta så ni inte ens tänker överhuvudtaget? själv har jag en irriterande ovana. Jag börjar alltid med att tänka för mycket, för djupt och för analyserande på morgonen, jag tänker på hur jag känner, har jag lust att stiga upp överhuvudtaget, har vi några trevliga planer eller ser dagens utsikter tråkiga ut.
Jag har aldrig varit deprimerad eller haft några sämre perioder i mitt liv då allt känns meningslöst
MEN den första minuten på morgonen
kan jag ha en aning om hur sådana känslor känns!
Man känner sig sökande, man vill somna om, gå in i en dvala igen, glömma att man lever. Tänk vad det skulle vara enkelt om man bara vore en maskin som trycks igång på morgonen, utan känslor och ord.....man bara startar, brrum, gör allting snabbt och effektivt. Äter snabbt och hälsosamt, matar barnen, tar fram rena kläder åt alla, startar tvättmaskinen och tvättar gårdagens skitiga kläder redan från morgonen, plockar morgonglasen i diskmaskinen (lämnar dem inte i diskbaljan som jag har en tendens att göra) torkar bordet, sopar under det och vips så är allt fint snyggt och städat och alla känner sig pigga och framförallt glada över en ny dag. Och man ryter inte åt barnen som har extra energi utan säger snällt och tålmodigt, ni kan lika gärna fara ut och studsa på studsmattan trots att klockan bara är 8 på morgonen så får ni utlopp för era känslor. Bra så.
Det är ju de fina känslorna som får oss att skratta, älska och leva glatt. De negativa känslorna som hemsöker alla nångång gör vi bäst i att försöka ignorera.
GODMORGON förresten, nu som bäst sjunger Carola den vackra sången Blott En Dag! detta blir nog en bra dag trots regn och åska! Jag ser klarblå himmel genom köksfönstret och mörka moln från vardagsrumsfönstret.....få se vem som tar övertaget!?.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar