PowerPark

Redan innan min man for på långresa så lovade jag barnen att vi ska fara till PowerPark då pappa är borta, vilket resulterade i att barnen tjatade och frågade av pappa när han ska fara till Ryssland så att dom slipper till PowerPark. 

Och idag, efter en veckas ännu intensivare tjat, så blev resan äntligen av. Och som vi har njutit och haft roligt! Edith (som var väldigt ivrig att åka i allt om hon bara fick) satt längst fram i stockbåten och tvekande inte en sekund, själv har jag med åren blivit allt mer övertygad om att jag helst står med båda fötterna på marken. Därför tog jag gladeligen hand om barnen så länge vi tittade på när Kata (hon har också sin man i Ryssand) och syrran åkte i den förskräckliga bergochdalbanan. Elna (den söta tjejen i gul tröja) som stod brevid mej frågade tvivlande om hela uppbyggnaden kan rasa? och jag svarade så övertygande jag kunde, nej om ett bräde går av så finns det tusentals andra som håller upp banan....men samtidigt tänkte jag för mej själv, skulle inte hela denna uppbyggnad kunna rasa?

För övrigt kan jag konstatera att denna nöjesfält passar utmärkt åt vår familj, det finns mycket för alla åldrar...nästa gång hoppas vi dock att våra män har möjlighet att komma med. Åtminstone vi saknade vår pappa där mellan alla attraktioner!