trött sällskap

Hade faktiskt inte tänkt göra nåt inlägg om pride festivalen. Men så visste jag inte att detta skulle bli en lång, ensam, inomhusdag med ett trött sällskap. Vi har alla så olika åsikter i detta ämne och det måste vi acceptera. Är absolut inte inkommen i allt vad pride står får och har, i ärlighetens namn, inte lust att läsa mera om allt detta. Jag hoppas att ÖT:s skriverier om just homosexuella par ska minska efter paraden (annars mister de nog en trogen prenumerant).
På nåt vis, jag vet inte hur jag ska förklara vad jag menar, så känns det som om de som är positivt inställda till pride festival och dylika evenemang är mera moderna, toleranta, kärleksfullare och generösa människor än vi som är emot. Vi som är konservativa till dylika evenemang blir mera som häxan surtant som försöker stoppa kärleken i världen.
Nåja, nu lämnar jag detta ämne. Gud, och ingen annan, dömer oss på sista dagen då vi knackar på himlaporten och undertecknad har tillräckligt med synder att tampas med redan och behöver verkligen inte fundera på andras.

* * *

Nu väntar vi hem resten av familjen från stjäre så småningom. Men ännu mer väntar vi på att temperaturen ska börja sjunka för i denna värme trivs inte lillkillen. Imorgon är vi dessutom bjudna på kalas till en annan villa men om denna värme är lika tryckande som idag får nog Seth och hans amma stanna hemma. Tyvärr!

ps. är inte knytet sött där  i vagnsändan. Jag vågade inte flytta upp honom i rädsla för att han skulle vakna. Han verkade dessutom ha väldigt gemytligt där eftersom han sov 4 h i ett kör. 

Nu ska jag tassa iväg och sätta upp kaffet, ska försöka undvika de golvplankor som knarrar värst för att inte väcka Seth som somnat igen efter att ha blivit vaggad, buren och nynnad för i tre timmar. Babyunderhållning. En underhållning som mammor lätt blir trötta av.