Vi fortsätter. Dag för dag. Vissa med mer energi än andra. Uttrycket att barnen klättrar utmed väggarna är inte bara ett uttryck hos oss. Idag har vi haft besök av min kusin och hans familj. En familj som är på väg att flytta till Tyskland på ett år. Så spännande det skulle vara. Att flytta alltså! Känslan av att ha den tråkigaste tillvaron infann sig på ett ögonblick. Det längsta jag reser/ har rest/ ska resa på ett halvår (kanske ännu längre, nästan ett år) är till kokkola. Men så har vi ju fått lillskrutten vår och det uppväger ju allt!
Igår var vi ju till Larsmo för att träffa våra ryska vänner. Så trevligt! Det bästa av allt var att Seth uppförde sig exemplariskt. Sov hela kvällen och sov vidare då vi kom hem och klockade 16 h med sömn i ett sträck (med matpauser förstås). Mera sådant, tack. Trots att jag älskar att titta in i hans mörka, fina, ögon så njuter jag då de är slutna och han sussar sött.
Sånt hos oss denna torsdag. Jens for just körandes till haldins för att delta i bussresan till Ylivieska (på min begäran, känner mig lite skyldig då jag inte själv har möjlighet att delta och det känns bättre om en av oss är aktiv) Nu matpaus. Kokkikartanos risgrynsgrön, så gott!
3 kommentarer:
En härlig kväll i Ylivieska. Synd att du missa den. Men du har viktigare saker nu att göra 😊. Tiden med små babysar går fort .
Här klättras också längs med väggarna ibland (så länge tills jag ropar :sluta det kommer fläckar! (Ja,så ond är jag.) . Drömde om dopet idag. Att vi skulle hjälpa till att servera men vi glömde bort det och kom försent till dopet för vi var ut o köra med ungdomskonpisar istället!!? 😊
Lisa, det viktigaste var att kvällen blev lyckad för de som deltog!! Men visst hade det varit trevligt att vara med :-)
Linda, heija bara....;-) tur att vi har flera som serverar så inte allt hänger på dig, ha haa....
Skicka en kommentar