h e m v å r d s s t ö d e t


Igår hade de en debatt i radio vega om hemvårdsstödet och jag hörde den i morse på arenan. Såklart så blir man ju lite konfunderad av regeringens tankesätt. Om det nya förslaget genomförs, d v s att sista årets hemvårdsstöd endast utbetalas om pappan är hemma med barnet, så kommer trycket på dagvården att sprängas och kvinnor som ansöker om arbetslöshetsunderstöd (eftersom en stor del av familjerna kommer att välja att pappan fortsätter arbeta och mamman vill vara hemma) kommer att öka. Kostnaderna i samhället skjuts upp i höjden och detta för att pappor ska ha mera tid med barnen och mammorna lockas ut till arbetslivet. I dagens läge är 95% av mammorna hemma med sina barn medan papporna arbetar. Man får ju fråga sig om denna procent alls skulle ändras i och med att det sista året av hemvårdsstödet enbart skulle utdelas åt pappan i familjen. Skulle DET locka pappan att vara hemma ett år? 
I vår familj skulle det nya systemet inte vara nåt alternativ. Vi skulle förlora minst 1000 euro i månaden om mannen skulle vara hemma med hemvårdsstödets ynka 340 euro och jag skulle jobba inom den relativt lågavlönade vårdbranschen (nåja, med skiftestilläggen och söndagspengar skulle väl inte lönen vara helt fy skam). Då får man ju fråga sig om vår livskvalité alls skulle förbättras.

Ibland undrar man hur vissa i regeringen tänker. Visst är tanken god att papporna skulle ha mera tid med barnen men hur relationen är mellan pappa och barn är har nog inget med detta att göra. Det är nog djupare än så. Varför skulle man ändra ett system som funkat i alla tider!? Pappan arbetar och har ansvaret för familjen ekonomi och mamman är hemma med de små. Självklart väljer många mammor att fara tidigt tillbaks i arbetslivet och det är ju helt fine! (det skulle jag säkert också göra om jag skulle ha en spännande tjänst som väntar nånstans) Men det är inget man ska känna sig tvingad till i ett så tidigt skede som när barnet är två år.
Visst, om löneskillnaderna överlag inte skulle vara så stora mellan män och kvinnor så skulle det nya hemvårsstöds förslag vara nåt helt annat. Men så är det ju tyvärr inte. 

Såna tankar hos oss denna torsdag då jag går hemma med Seth på axeln och är glad att jag inte behövde stiga upp kl 05:30 i morse som min man gjorde. Tanken att han skulle ha lämnat hemma med barnen och jag styra kosan till nåt arbete får mig att småle. Min tid i arbetslivet kommer nog förr eller senare. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller helt med dig jag kan inte på något vis förstå hur de tänker!