sista vilan

I lördags blev mormor förd till sin sista vila. Begravningen var vacker, sorglig och tung på samma gång. Allt som sades om mormor var så positivt, kärleksfullt och fint, precis som hon själv var som person. Hjärtat som ni ser närmast på bild är en bukett av alla barnbarn, visst är den fin!

På begravningar så blir man ju helt naturligt påmind om sin egen dödlighet. När jag tänker på min egen död så känner jag en stilla frid, biljetten har Jesus stämplat och jag får vakna varje morgon och leva av Hans nåd. Det finns inget som lockar i denna värden så mycket att jag inte skulle "ha tid" att dö. Detta liv är trots allt bara en början på evigheten med Jesus och den dag jag får se honom med egna ögon saknar jag inget!

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna,
av alla folk och stammar och länder och språk.
De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.
Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud,
som sitter på tronen, och hos Lammet."
                                                                  Upp 7: 9-10

8 kommentarer:

Anonym sa...

Om du är sådär högt kristen, är det inte då synd att noppa ögonbrynen?

Anonym sa...

Du skriver så otroligt fint så man blir rörd till tårar. Fortsätt Maria med din fina blogg

Anonym sa...

Vilken rolig kommentar den första kommentaren är man kan jämföra det med männen som rakar sig :D Jättefint skrivet och du har en såå fin blogg!Jag är inte heller rädd för döden men önskar att jag får leva här ännu med mina barn. Men som din dag så skall din kraft och vara <3 Monica

Anonym sa...

Hahaha, tack för skrattet kommentator nr.1. Du har en fin blogg Maria, tack för att du bjuder in oss i ditt liv! /kristen

Linda B sa...

Till den anonyma kommenteraren vill jag gärna säja.

Att sen dan din mormor dör, eller din mamma eller nån annan nära anhörig dör. Den dagen tror jag att du vill höra snälla ord. omtänksamma ord.
Ett "jag beklagar din sorg" - hade varit på sin plats.

Som svar på frågan- eller som motfråga:
Tror du verkligen att Jesus som förlät till och med rövaren på korset(för att rövaren TRODDE på Jesus. Tror du att han, Jesus skulle bry sej om ett noppat ögonbryn eller inte?

Det hänger bara på tron. Tron på Honom.

Glatt lever vi vidare här på jorden- för livet har vi fått som en gåva av Gud!
(men som troende vet vi att det inte slutar där, vid döden- utan vi får leva vidare i himlen)

Fint så!

LB sa...

Jättefin bukett!

Anonym sa...

Till kom. 1
Har du tagit bort bjälken i ditt öga som ser grandet i din systers öga. Du har orsak att be om förlåtelse , du som är så bra kristen. Jag deltar i sorgen av din mormor.
Tack, Maria att vi får följa din blogg.
Medsyster

Anonym sa...

Jättevacker bukett mitt i sorgen...så
är det i detta livet, vi får glädjas i det lilla ♥
dina ord berör, vilket väl också är meningen...
och en liten tanke till Medsyster och oss alla:
att förlåta redan innan nån ber om det kallar jag kravlös kärlek, ett mål att sträva till. Hälsn. anki