jag kommer att sakna stjärnan på vinden sen när det blir dags att ta ner den.....den är det första man ser när man kommer upp på den annars ganska mörka vinden.
det negativa med att ha storhelger och umgås med släkt och vänner är att vardagen känns så tom, tyhjä, efteråt.....här var igår 34 personer som slevade ur grötkastrullen (okej, vi räknar bort Elia).......idag står jag ensam och skalar potatisar åt tre pinnar, hur tråkigt som helst!
ät så mycket gott ni bara orkar under hela julhelgen, sen blir det andra bullar. . .!!
julstämningen flyttar saktat men säkert in i huset.....till barnens och katternas stora glädje bars julgranen in i måndags och mamman i huset sitter nu och funderar över hur hon ska orka med spektaklet till den 27.12.........men visst är den fin! min älste storebror har hämtat den ur esseskogarna, tack för det....en ny tradition har jag på känn!? den fina blomman som vi har på köksbordet har min man fått av arbetstagarna på asentajagroup och den passar som hand i hanske hos oss......FINT SÅ!
så var helgen över....med tre fester tre dagar i rad. 
en ny lampa har fått flytta in i köket....eller kan man kalla grejen för lampa?....ventilationsdel + strykjärnssladd.....men för att kompensera känslan för nåt oäkta så har jag kompletterat med en "äkta" jullöpare på köksbordet från hemtex och mina kökshandukar får nu bara vara kökshanddukar...inga bordsdukar......bra så!
detta blir en bra dag, vill ni veta varför? jo helt enkelt för att mina fingrar känns långa och graciösa efter att jag provat ringen min älskling gav mej i födelsedagspresent........visst hade det varit roligt om den hade passat genast (man hade ju sluppit den där byta storleken dilemman)......MEN känslan av att ha smala, graciösa fingrar slår helt klart detta, en bra start på dagen helt enkelt! (att sen mannen å sin sida mindes mina fingrar tjockare än de i verkligheten är kan man ju prytta åt nån annan gång....typ.....)
imorgonkväll 18:30 dammar jag av mina röda klackskor och beger mej på gemenskapskväll för kvinnor till punsar bönehus.......nåja, det är nog inte riktigt hela sanningen. sanningen är den att jag inte äger ett ända par röda skor! men på gemenskapskvällen ska jag och det gläder mej mycket mer än någonsin några skor kan göra! En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt. och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt!
vissa saker är ju så lätta att acceptera att man inte kan göra själv. Tex att jag inte kan fixa hålen i tänderna sjäv utan måste besöka tandläkaren, att jag köper hem målarfärg till möblerna istället för att blanda färg själv, att jag inte försöker mej på sotning utan gladeligen hälsar sotaren välkommen att klättra upp på taket, att jag köper hem färdigt maletkött istället för att köpa en gammal kvarn och strimla köttet själv, att förskolan lär en 6 åring lite mera folkvett och jag kan ta det lite lugnare på uppfostringsfronten - man har liksom fått lite hjälp, att jag köper skor åt barnen och inte tvingar pappa att sy lappskor av läder.....ja, det var några självklara saker i livet som jag inte klarar själv och som jag gladeligen söker hjälp för....men så har jag vissa saker som jag borde acceptera att jag inte kan och strunta i att försöka lära mej.....om så bara för husfridens skull!
jag blev så ledsen när jag hörde om mamman som tog livet av sina två små flickor i Kouvola härom dagen...det bara vrider om i hjärtat då jag tänker på situationen. På onskan som finns i värden! Hur den stackars mamman säkert upplevde ett totalt mörker inom sej, ett sånt mörker att hon kunde genomföra den fruktansvärda handling. En handling som hon nu får leva med. varje dag. Hon, speciellt i denna stund, behöver Jesus mer än någonsin...jag hoppas att det finns en medmänniska som kan hjälpa henne! Barnen, de små liven som på inga sätt kunde försvara sej, är nu små änglar i Himlen. Det ger mej tröst!
så mycket choklad som jag ätit denna vecka (och ännu är det bara torsdag) så kommer resultatet att bli att jag snart är en enda stor finne. och hur ska jag klara detta? jag som puhun niiiin huonosti suomea.....ja, just den meningen kan jag eftersom jag brukar svara så då finska gallupar ringer....fast jag svarar på svenska förståss, he hee, annars tror ju gallupkvinnan (ja, det är alltid kvinnor som ringer, vi är ju den lågavlönade gruppen) att jag KAN finska............risken finns och den kan jag inte ta..............risken finns ju också, som jag nämde, att jag för varje chokladbit blir mer finnig och fetto men den risken KAN jag ta!!
imorse, när jag blev väckt onödigt tidigt av Ruth, var min första tanke en enda lång suck.....varför stiga upp 06:20 när man har hela långa dan på sej att göra allt det vi brukar göra. speciellt med tanke på att vi har mannen i huset dubbelskift 4 dagar av 5......lördagen vågar jag inte ens tänka på.....men, det var inte det jag skulle plinta ner, huruvida vi har en närvarande pappa för tillfället eller ej.....nej, det var vilka tankar som får spöka på morgonen. vill man sucka på morgonen så finns det väldigt många kategorier att sucka över, smutsiga kläder som borde ha varit rena, morgontröttheten, tider att passa, morgonmål åt barnen som helst inte vill ha nåt, rentvättad diskmaskin som först måste plockas ur...etc. istället borde vi börja dagen med en morgonbön! Japp, jag tror nämligen att morgonbönen har en större inverkan på oss än vi kanske tycker att den har, sinnesstämningen vi har på morgonen följer med oss resten av dagen. kvällsbönen är också viktig men då är man så trött och halvsover innan man sagt amen. men på morgonen, innan man hinner tänka på hur skönt det skulle vara att somna om, ska man instället sända sina första tankar åt Gud och tacka honom för en ny dag och be honom Välsigna dagen man har framför sej......då blir den dagen så mycket mer!
från gamla julbilder till blommande prästkragar, här svänger det hejvilt. (hoppas nu ingen läsare får en smärre chock, rytmstörningar eller nåt dyligt - för vissa, typ skidåkare, klarar kanske inte av blommande blommor i mitten av november).......nåja, en positiv sak är ju att jag kanske får ge jultomten en färsk bukett blommor plockade ur den egna rabatten denna jul! den kan tomten i sin tur ge till tomtemor som säkert sitter och surar över att ha varit ensam hemma hela julhelgen......igen! 
det är roligt att titta på gamla julbilder från hemmet, man får sej ett gott skratt då man ser roliga julgranar och sneda kransar....att det snart blir adventstid igen känns väldigt avlägset, kanske tack vara bristen på snö....
måndag....dagen blir vad du gör den till! 
jag står vis spisen och rör ihop våffelsmet. mellan barnet kör runt, runt, runt köksön med sin raggarmoppar, försöker tydligen med nåt personligt rekord. minstingen sitter i sin stol och ropar efter sin mat som är färdigt uppvärmd i mikron - mikron som ännu surrar för att hålla maten varm och piiiiper med jämna mellanrum så man inte ska glömma bort maten (risken finns nämligen), den gör allt för att göra den redan högljudda tillvaron mera högljudd. radion surrar på i bakgrunden - alltför högt för att kallas "bakgrundsljud" - att ingen tänker på att stänga av just den ljudkällan är ju ett mysterium i sej. katten springer på köksbänken fast det är absolut förbjudet och spanar efter nåt ätbart. irritationen stiger stegvist. vår äldsta dotter kommer hem, och jag hör bakom ryggen om nån blomma som hittades på ängen - här får du mamma, säger hon glatt- jag kan inte ta den nu svarar jag snabbt och kanske lite stressigt och fortsätter med att knäcka äggen........fortsättningsvist lättirriterad över ingenting men ändå nånting....
hur skulle du beskriva ditt hem? vad tror du dina gäster tänker om ditt hem när de stiger in över tröskeln? vad vill du att de ska se...och vad får de absolut inte se? ursäktar du dej över röran? den kommentaren har jag så fylna av! när jag besöker nån annans hem så ski*er jag fullständigt i om det är lite stökigt där, jag är bara glad att slippa hemifrån en stund! hur har vi det med gästfriheten här i vårt Finland...?!.....bjuder vi gäster enbart när det passar in i schemat, när vi har städat, handlat och på alla sätt förberett oss ? ju äldre jag blir, desto viktigare är det att alla känner sej välkommen i vårt hem. jag vill att tröskeln ska vara låg att stiga in i vårt hus. jag vill att mina barns kompisar ska känna sej hemma här och jag vill ha en varm stämning. det får gärna vara stökigt, skorna är ju bara att sparka undan och vem bryr sej att kuddarna ligger utmed golvet.......jag tycker vi borde umgås mera....kanske borde jag flytta till cinatown i nykabi, ha haa.....
*buuuuäääähhhhh, snyft, snyft* vet inte om jag ska skratta eller gråta! mina bästa, trogna, bekväma, färgstarka, tidlösa, gamla, underbara, läderdoftande, ja helt oersättliga stövlar är sönder.......och ja, jag gillar dem verkligen om jag inte nämde det tidigare.....vad göra?? att kasta dem är inget alternativ.... inte heller att köpa nya! ska jag be gubben ta hem "polyretan" från arbetet och proppa igen hålen med det? eller ska jag stoppa dem fulla med småstenar? kontakta skomakaren (har på känn att det blir lika dyrt som att köpa nya)? eller tror ni det går att surra silvertejp runt hela klacken och se glad ut? jag kan ju ta upp färgen med ett glittrande silvrigt halsband till....eller ska jag fortsätta låtsas som om hålen inte finns och invänta den stora kraschen när hela klacken spricker sönder......och jag ramlar nerför trapporna vid jugendsalen (ja, vi ska dit på julfest) med huvudet före, får en stor bula i pannan, blöder näsblod, har stora hål på strumpbyxorna och klänningen är en enda röra, håret står på ändan (värre än innan fallet) och gråten är inte långt borta, nej den är redan här - och gör att både ögon och näsan blir röda som juläpplen....den goda gräddtårtan som jag lovade till efterrätten (ja, jag har en väl dold talang så kocken tog kontakt med mej innan) är ett minne blott, snarare en smetig massa som stadsduvorna redan festar på (de har aldrig förr fått nån gräddomelett).....och mannen.....ja, han står på lite avstånd och känner sej lite vimmelkantig och kommer sej inte ens för att hjälpa sin klåpiga fru......han stackaren fick en klack i huvudet!
kudde. voilá......sen tog orken slut med dessa färger och det värsta var att när jag hade sytt ihop kuddöverdraget så hittde jag en ruta under soffan, jag hade virkat en hel ruta i onödan...grrrrrr! nu har jag dock börjat på en ny omgång rutor, julfärger denna gång....jag kommer att bli rutig med denna fart..........hmmmm, men rutorna får gärna sätta sej på magen isåfall...hö höö.....nåja, då borde jag nog göra annat än sitta i soffan.....kanske....
