i n t e n s i v

Det blev en intensiv helg med program från morgon till sena kvällar. Jag har knappt hunnit sitta i soffan och slöa - än mindre vila en halvtimme i sängen. Det trevligaste av allt denna helg var nog ändå känslan då jag drog på mig mammatightsen från humefun - one time on, never off! var deras passande "logo". Fast jag vill nog ha off mina gravidkläder, att gå och vara gravid resten av livet känns minst sagt motbjudande. Trots värdens mjukaste och skönaste mammabyxor!

I lördags var vi och bowlade hela familjen P utan våra efterträdare, jag var dock publik eftersom bowlingen lockade mindre än att sitta bekvämt och titta på. Men vid Pedrinas deltog jag i ätandet med iver och det var det godaste jag ätit på länge. Förresten, vad är det godaste man ätit!? Det tror jag inte man minns. Det goda läggs på det goda och man minns inte det godaste. 

Igår inleddes mitt tredagarspass vid jobbet, fortsätter ikväll och imorgon kväll. Ikväll arbetar jag istället för nästa tisdag kväll eftersom jag då inte vill missa gemenskapskvällen igen pga av kvällskifte. Skolan börjar för Edith  idag och dagklubben för Ivar. Bra så, nu får jag igen glädjas åt våra morgonpigga barn. Ruth får följa med mamma till magasinet med några påsar klädhängare som vi fått. Fösta dagen på ny vecka. 

Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.