l j u s. .&. .s a l t

När man ska försöka sammanfatta en gemenskapskväll i efterhand är det inte så lätt. Mycket av det som sades har redan fallit i glömska och med många tankar på en och samma gång så blir det hela en salig soppa. 

Temat var ju, Kroppen - Andens tempel. Leva i den, bli rustad för att utrusta. Man kan väl säga att den första delen av "föreläsningen" innehöll mycket om dagens faror/motgångar som vi som kristna möter och som vi måste ta ställning till - sånt vi inte ska blunda för. Vår uppgift som kristna är att tjäna Herren och tjäna andra. Vi ska fokusera mindre på vårt ego och fylla vårt inre med Herrens frid.

Vi är rustade för att rusta framtidens kristna. Djävulen vet precis att  -det som krokigt ska bli ska böjas i tid- och han vill få våra barn på villovägar. Om ett barn redan från barndomen blir matad med våldsfilmer, krig, skräp och allt annat skit som finns inom räckhåll så finns det alla verktyg i framtiden för att tjäna honom- den onde.  Det ska vi göra allt för att motverka. Vi kan inte prata för mycket om Guds kärlek med barnen. 

En intressant sak som hon tog upp var fenomenet hen som verkar vara ganska oskuldsfullt och ofarligt. Men vad händer med ett barn som blir uppväxt med hen fenomenet. Inte han. Inte hon. Utan hen. Jo, allt blir med tiden accepterat. Sexuella relationen behöver nödvändigtvist inte bara vara mellan man och kvinna och kanske hade Gud missat sig då han skapade barnet och "satte dit fel kön". Vi bör vara på vår vakt, ondskan är listig som en orm. Vi vill ju inte tillhöra världens barn utan vi vill vara Guds barn! Vi har evigheten i sikte, vi nöjer oss inte med mindre!

En viktig sak som jag  också tyckte kom upp var att vi idag är så rädda att "lägga oss i andras liv" trots att vi ibland ser att vår nästa inte har det lätt och är på väg bort från Kristi kärlek. Var och en ska sköta sitt. Punkt.  Men det är kärleksfullt att bry sig om andra om man gör det med det rätta sinnelaget. Vi kristna har en viktig uppgift att vara väckarklockor för andra som inte har samma syn. Du visste men du sa inget. Rättesnöret i våra liv är ju bibeln - vem är då vi som människor att blunda för det som så uppenbart är emot Guds ord!? En sak som Sanna tog upp var dagens samboförhållande som snart är betydligt vanligare än att folk ingår äktenskap. En kristen människa borde inte acceptera detta, vi borde inte blunda för detta och tänka att alla lever ju så. Nutidens mode. Gud har ju instiftat äktenskapet mellan man och kvinna och det kan ingen som är bibeltrogen ha undgått att läsa eller höra. Vi visste men vi sa inget. "Synd är synd hur mycket den än steks i smör".

Högaktuella ämnen som yoga och mindfulness togs också upp. Mindfulness är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet.  Sånt ska vi kristna akta oss för. Vårt inre behöver blott fyllas av Jesu kärlek och andens frukter.  

Andens fruk däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Gal 5:22,23

Den andra delen av föreläsning handlade mer om vår kropp. Den är en gåva av Gud och vår uppgift är att ta hand om den så att vi kan tjäna Herren. Men om vi fokuserar för mycket på vår egna behov, vår egen kropp, våra egna intressen och bara matar vårt ego så kan vi missa Guds kallelse. Vi blir blinda för allt annat än det som gynnar oss själva. 

Kroppen är skapad till gemenskap - Kristi kropp

De gåvor vi får från Gud ska vi inte lagra inuti oss utan det ska vi föra vidare åt andra. Du hade - med du gav inget. Du visste men du sa inget.

Ge så blir det givet, Jesus säger så, den som delar med sig allra mest skall få.

Vi vet att Jesus har betalat biljetten till Himlen och att ingen kommer till Fadern utan genom Honom. 

Det vill vi berätta. Vi vet och vi vill säga.

* * *

Det var några tankar om gårdagens gemenskapskväll, en annan som var där kanske minns andra saker och kanske inte fick samma uppfattning som jag. Men en sak är säkert och som för varje dag blir allt mer viktigt. Jag har siktet på Himlen - det är det absolut viktigaste i mitt liv. Evigheten - nåt mindre nöjer jag mig inte med. Tack och lov att jag fick möjligheten att lära känna Jesus som min frälsare!