t å l a m o d

när jag stod och borstade tänderna ikväll så höll ruth på att vika kläderna från snöret samtidigt...eller rättare sagt så drog hon ner plaggen och pyltade om dem lite. men så ändrades hennes ljud och det lät lite jobbigare, jag vände mej om och såg hur hon kom backandes och drog nånting tungt efter sej......det var katten! stackars katt, inte ett ljud hördes fast den blev släpad i svansen (och ruth damen hade ett fast och bra grepp).......våra katter har världens längsta tålamod med barn! de är inte som morfars katt som gömmer sej under soffan redan när vi startar bilen här hemma och ska besöka dem......


ps, bilden är från i somras....

3 kommentarer:

Gertrud sa...

Kiiitos tästa päivästä!

;-)

Säja vad man vill om era katter, men gott tålamod har de!

Lantliga drömmar sa...

Voi stackars katt! :)

maria sa...

Tack själv :-)

Heidi, javisst är det synd om dem såna där gånger, men på nåt konstigt vis så vill de vara med våra barn ändå ;-)