livet är som en vindpust

 

Börjar med en lite hälsosammare start på dagen efter gårkvällens nötbiff, pommesfrites och bearnaisesås (som de till all lycka inte sparade på). Ljudet av kokande ägg är på nåt vis så härligt och konstigt nog lite fridfullt. Speciellt på morgonen. Det ger en känsla av tid. Tid. Att koka ägg är inte nåt man börjar med då man är på väg till arbete precis.

På tal om arbete så är ju våran kille 9 månader nu och det är fritt fram för denna mamma att börja vikariera igen (helger och kvällar) om suget skulle komma. De har redan ringt tre gånger från avdelningen där jag vikarierade sist men jag funderar om jag skulle testa på nåt nytt ställe. Det finns ju många platser att välja på inom vården. Men sånt funderar jag på senare, kanske mot hösten. Nu njuter jag för fullt av att bara vara hemma. Dessutom handlar det ju inte bara om vad själv känner för utan först och främst så utgår jag från familjens behov.

 

Såna tankar hos oss då jag hör på orden i låten som de spelar på radio..."det här är mitt liv". Låten är så typisk människan á 2015. Mitt liv. Egot. Gör det som känns bra för din egen del. Känn efter. Säg nej. Tänk på dig själv först. Orkar jag? Vill jag? Är detta till min fördel?

Har vi slutat att tjäna andra? Eller är vi rädd att bli utbrända om vi gör för mycket? Tåls att tänka på ibland. Åtminstone för min del. Dessutom har vi ju inga garantier för ett långt liv. Att fokusera enbart på mitt jordiska liv kan vara väldigt, väldigt kortsiktigt. Vi som inte har nåt löfte för morgondagen.

Livet är som en vindpust.

 

 

Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse.

Rom 15:2

 

Kom i skrivandets stund att tänka på kvinnan som balsamerade Jesu fötter och delar med mig av berättelsen här. Tycker den är så fin!

 

Synderskan som smorde Jesu fötter


En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords.  Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam  och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
  Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." –  "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer , den andre femtio.  När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?"  Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."
  Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.  Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter.  Du smorde inte mitt huvud med olja , men hon har smort mina fötter med balsam.  Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."


 

Luk:7 36-47