Nu är det lyckligtvist inte jag som är förkyld utan stackars katten, Blixten Sixten, som ligger i gungstolen och nyser. Själv är jag konstigt klarvaken och klockan tickar mot 22:35, kanske är jag upp i varv efter kvällsskiftet ännu. Jag brukar inte vara uppe detta klockslag förutom på nyårsafton och möjligtvist midsommarafton. Men så är ju inte ÖT vare dag och hälsar på till magasinet heller och gör ett reportage om vårt missionsarbete där, så kanske det förklarar min iver att berätta detta vid denna tidpunkt. På fredag borde vi få ta del av reportaget i den nya tabloidtidningen (som jag längtat efter tabloidformatet, då upptar ju inte tidningen halva köksbordet och gör att barnen får äta under bordet då mamma ska läsa ÖT).
Nu får jag dock flytta kroppshyddan till sängen. En god natts sömn kommer att sitta bra efter denna långa, intensiva dag. Imorgon blir nog en slappardag har jag på känn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar