Får jag inget ridspö?


Det blev en väldigt aktiv kväll igår trots att jag hostade värrigare. Först joggade jag runt med Ruth och Mini (hästen) på ridplanen och hon skulle minsann trava lika mycket som "Ediths gäng", dessutom ville hon ha ett ridspö, ville hoppa hinder, galoppera och hon gillade inte alls att jag ledde hästen. Snacka om att ha självförtroende, vara envis och få sin mamma att bli gråhårig i förtid! Det första hon frågade i morse var "när kommer pappa hem så vi får fara och rida" 
 Sen trotsade jag förkylningen ännu mera och for ut på en ca 6 km joggingrunda med Bella-gänget och det var så roligt. Känner att min kondition har ökats och hade inte halsen varit sjuk så hade det varit en 100% skön stund ute i det vackra, milda, vädret. När jag kom hem kokade jag blåbärssoppa och drack den innan jag lade mig. Det gjorde susen åt halsen och idag känner jag mig betydligt bättre i skick än igår!

Sånt hos oss då jag planerar att göra allt det jag inte fick gjort igår. Stadsrundan bland annat. Ruth har beställt sugrör, oboý är ju inte alls lika god att dricka som "vanligt". Seth sover sedvanligt, precis som han gör varje morgon då barnen far till skolan, och lugnet är ett faktum en liten stund ännu. Men sen vaknar han och ligger och ler åt mig i vagnen medan han sträcker på sig. Ljuvliga kille, som vi älskar dig hela bunten här hemma. Du har nog ingen aning. 

Fredag. Hur ljuvligt är det inte. 

Inga kommentarer: