fram med klipparen


Alltså hur tänkte jag igår då jag släppte Ivar till förskolan med hans hårkalufs som såg ut att inte ha blivit klippt på över ett år (åh, hjälp, tänk om det faktiskt är sanningen) och hur tänkte jag förra veckan? Och veckan innan....Nåja, måttet blev rågat då en rufsig kille kom nertrappande från vinden i morse. Jag hann klippa hår, duscha tre barn (ja, de duschar ju till största delen själv numera, men lite assistans behövs så inte hela badrummet blir ner dränkt), rulla över 30 kokosbollar (som Ivar skulle bjuda på i förskolan) innan barnen for i morse. 
Nu har vi lilla damen kvar som väntar på att mormor ska få sportlov så hon har tid, läs lust, att klippa pannluggen. Ruths mamma vägrar nämligen att klippa eftersom det brukar se värre ut efteråt och att fara till frissan kommer vi oss inte för heller. Sådan mor sådan dotter. Mitt hår är så eländigt så jag täcks inte ens besöka frissan. Hujedamej. 

Sånt hos oss då frisyrer spelar roll. Idag mer än igår. Ikväll blir det fredagsmys med kära svägerskor och det ska bli ett trevligt avbrott i vardagen. Nu ska jag drick tredje koppen kaffe och ta mera gott.
Vi har fredag igen och jag undrar än en gång, vart tog veckan vägen. Igår var vi och rida och flickorna börjar bli riktigt duktiga. Övning ger färdighet. Ruth hittade stundvis rytm till lättraven också, så roligt och (gula) Mini är en så mysig ponny!

Inga kommentarer: