närvarande

Fokuserad på potatis. 

Barnen är så ljuvligt närvarande. De lever i stunden. De funderar inte så mycket på morgondagen eller nästa vecka och ältar inte gårdagen. Tänk om jag skulle få en gnutta av detta jag också, jag som oftast har tankarna lite längre fram, längre bak, på baken eller bara på annat håll. Att man skulle känna hur det känns nu. inte sen. 

Sånt hos oss då frissan fick feber. Barnens mormor alltså, hon skulle ju klippa Ruths pannlugg på sportlovet. Kanske jag hamnar att ta fram saxen själv. Spännen i hennes hår tar hon alltid bort en timme efter att jag satt dit dem och nu kan jag inte titta på hennes kalufs flera dagar. Okej, kanske en dag till eller två. 

Min träning har också blivit lidande nu då mannen varit borta några dagar så jag känner mig ur form. Blä. Otroligt hur snabbt känslan påverkas av hur vi lever våra vardagar. Dessutom faller jag alltid i den fällan att när jag inte tränar så fuskar jag också ofta med maten. Träning däremot ger positiv feeling och man vill äta bra kost också. Win win.
Nåja, jag vet ju hur snabbt jag kommer in i de sköna rullorna igen sen bara jag får ändan ur vagnen. Upp och hoppa bara.