Lördag eftermiddag. Sitter i soffan i mysbyxor (hann knappt komma hem från stan innan jeansen åkte av, det är nåt vid byxlinningen som inte sitter som det borde! konstiga jeans de har nuförtiden) Jag intar kanske sjunde koppen kaffe (jag, som ibland funderar varför mina tänder gulnar med tiden) idag och njuter av choklad rosor. Seth sover, mannen sitter med sin kaffekopp och barnen är ute och leker och jag funderar om det inte är detta som är meningen med livet. Att äta gott, sitta bekvämt i trevligt sällskap, blogga och ha allmän lugn och ro.
Nåja, jag hann knappt skriva färdigt meningen innan barnen kom in. Men vi får vara nöjda med 45 minuters ute lek för dem idag (sen till våren ska jag vara ute mera med barnen har jag lovat mig själv. Vi är inne alldeles för mycket).
Sånt hos oss då det blev många parenteser i texten. Men gårdagens mur inlägg blev ingen parentes och texten jag skrev i samband med morgonkaffet (utan att desto mera redigera den) fick mycket uppståndelse och närmare 2000 personer besökte min blogg. Men texten i sin enkelhet hade ett viktigt budskap så ingen läste ju texten i onödan. Vi ska värna om våra äktenskap och beundra äldre människor som år ut och år in lyckas upprätthålla sina äktenskapsrelationer och fortfarande hittar positiva egenskaper hos varann. Första gången jag hörde om äktenskaps muren var på en kvinnokväll för flera år sen då Dana Fagerholm föreläste om relationer. Sen dess har muren ältat i mitt sinne och jag ville dela med mig av tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar