Fastlagstisdagen. Det missade jag inte och jag tänker inte tillkännage hur många fastlagsbullar jag ätit. Den första intogs vid mamma-barn träffen i morse och sen var loppet kört. Snart ska jag fara med de äldre barnen till fastlagsbrasan som tänds vid skolan. Hoppas bara att vinden skulle stilla sig lite, brasor, barn och blåsväder är ingen vidare kombination.
Sånt hos oss då mörkret redan börjar sänka sig. Mannen kom hem nu och jag tycker att han haft en lång arbetsdag. När ska man bli van med det? Eller blir man nångång van vid att arbetet upptar en stor, stor del av vardagen. Knappast. Sen finns det ju alltid de som har det mycket, mycket värre. Det ska man komma ihåg då klagovisor börjar bubbla i halsen.
Nu ska vi hoppa i vinterkläderna och bege oss ut. En fin dag är snart till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar