h e m m a p a r t y

Igår kväll blev jag bjuden på ett klädparty av en fin väninna. Tack du! Återförsäljaren Anna visade  House of  Lola kollektionen och jag blev helt såld. Kanske för att materialet på kläderna var så mjuka och sköna och där de flesta plaggen ska köpas en nummer mindre än man normalt har. Vilken kvinna faller inte i den fällan, ha haa!

Hemma klädpartyn är lite som att bli bjuden på choklad ur en konfektask. Man behöver bara sitta på sin rumpa så visas det ena plagget efter den andra upp för en. Dessutom prövade Anna själv minst 10- 15 av plaggen och det ger ju en helt annan bild av kläderna. Att hon dessutom var lång och smal gjorde ju kläderna en klar rättvisa. När jag själv drog på mig en skön, underbar, lång tröja som passande nog hette home alone, denna så såg jag mera ut som en präst än en skön, trendig, hemma mamma.

Själv hade jag lite ångest om jag överhuvudtaget skulle köpa nåt och i vilken nummer (denna kollektion motsvarar ju inte HM priser direkt där en tröja kan kosta 9.90). Har ju planer på att tappa några trivselkilon ännu men samtidigt vill jag ha nåt snyggt i garderoben som inte ger ångest. Alltså inga små plagg som jag ska ha sen. Då jag....ja, ni fattar! 

Men denna sköna, lediga "kavaj" beställde jag till min redan så svarta garderob. Blir den, mot all förmodan, för stor så tar jag nog bara ett glädje skutt. 

Funderar själv på att ordna ett Lola party. Bara för att det är så roligt. I början av november. Då ska jag mysa upp hemmet med tända ljus, skicka bort alla barn och bara njuta av att vara värdinna och bjuda på nåt gott! Min man kommer att sucka åt mig. Han gillar inte grejen med hemmapartyn, speciellt inte hemma hos oss. 

Sånt hos oss. På måndag kväll hörde jag om barnmisshandel med allt vad det kan innebära och igår var jag på nåt så ytligt som klädparty. Livet med alla dess skiftningar. Men det är väl så det ska vara. Idag blir det en mindre trevlig tillställning igen. Jag ska nämligen upp i tandläkarstolen, farligt många år sen sist. Jag har en benägenhet att skippa detta med tandläkaren, så nu inväntar jag domen. Vem vet hur många hål som gömmer sig i de små vita, eller snarare kaffegula tänder!