r e g l e r


. Igår förde jag betong ljusstakarna till magasinet, den ena snedare än den andra men det syns att de är home made. Har man flera på ett ställe så liksom stöder de upp varann i sin fulhet och blir snygga på sitt sätt. De som vill ha släta snygga ljusstakat får köpa fabrikstillverkade eller vänta till julmarknader där proffsiga hemmafixare säljer sina hantverk där betong ofta syns i utbudet. 

Är nyss hemkommen från syrrans kalas. Fast egentligen kan man inte kalla det kalas, mera lunchträff med en slät kopp kaffe efteråt och en bit 89% choklad till efterrätt. I all enkelhet alltså. Vi diskuterade vardagen och barnuppfostran. Kunde konstatera att man gör det bästa man orkar. Det gör alla föräldrar. Men när man är mitt i småbarnsåren så är man ibland ganska sliten i att hålla alla de regler som barnen behöver. Det går liksom i perioder. Ibland ser man andras blickar på sig och kan nästan läsa deras tankar "vilken bortskämd, gnällig, unge".  Men det behöver faktiskt inte betyda att de är bortskämda bara för att de inte uppför sig enligt regelboken. 
Vi har fyra väldigt olika barn trots att de följer samma regler och samma vardagsmönster. Vi har nioåringen som alltid varit duktig och social och som glatt har vinkat av mamma vid dagklubben men som alltid varit högljudd och bestämmande (precis som sin mamma!). Sen har vi killen, 6 åringen, som retat gallfeber på mamman då han hoppat i soffor  (speciellt i syrrans soffor!) och utmed väggarna och älskar att ha käppar i handen och fäktas. Sen har vi 4 åringen som ofta gnäller och varit svartsjuk då vi umgåtts med andra, men som har lekt som en ängel då vi är hemma (utan gäster). Nu har vi vår fjärde stjärna och han verkar också ha ett sätt som varje vaken minut påminner oss om att vi nu har en bebis med allt vad det innebär.
Ofta brukar jag och mannen säga åt varann att vi passar bäst hemma med våra barn eftersom de tycks sakna "fremandsveti". Våra barn sitter inte fint i soffan vid fammos med en kalle anka tidning i två timmar. Nix. 
Sen är det ju skillnad i olika situationer. Är man nio vuxna och tre yngre barn som samlas så är allt väldigt gulligt! Men är man däremot tre vuxna och nio små barn som samsas i samma utrymme så är gulligheten på nåt vis mera avlägset! 

Såna tankar hos mig idag då jag reflekterar över min egen bristande barnuppfostran. Sen då jag är fammo eller mommo så kommer jag minsann att ha synpunkter på mina barns sätt att uppfostra. För då är jag ju expert och har själv glömt känslan när tex 
jag planerar att sy kanterna på bordsduken
samtidigt som Seth gnäller i vagnen och tappat tutten
samtidigt som Ruth tar fram kattmat som sprids över halva köksgolvet
samtidigt som Ivar tjatar om att han vill leka med kusinerna som är på eftis
samtidigt som jag borde förhöra finska orden som Edith har i läxan.

Då har jag glömt den känslan och tycker att det är väldigt viktigt med klara regler och att leka tillsammans med barnen och ta en eftermiddagspromenad i solskenet!

(vilket jag tänker göra nu faktiskt, Ruth är vid dagklubben, Ivar vid syrran och Edith vid kusinernas)

Inga kommentarer: