Ger mera


Snart, om två dagar, har det gått tre månader sedan vi fick våran fina Seth. Tre månader! Inte konstigt att 80 åringar tycker de levt ett kort liv. Allt går ju så snabbt. 
Men i detta fall välkomnar jag att tiden går. Babytiden tar sån energi av mig. Samtidigt som den ger så mycket.
  Jag omfamnar den samtidigt som jag ibland vill skjuta den ifrån mig. 
Lugnet blir på ett ögonblick till kaos. Bebisskrik kräver direkt omvårdnad. Allt annat får lämna. Men sen då bebisens behov är tillfredsställda och han sussar sött i vagnen, när jag plockat upp det mest störande kaos i huset och kokar kaffe så infinner sig lugnet. Då tycker jag att jag lever det bästa livet.  Tvära kast med andra ord.  
Ni ska njuta nu för det går så snabbt, får man ofta höra. Ibland håller man helhjärtat med men andra gånger vill man bara påpeka att de (oftast  äldre mänskor) nog glömt hur mycket energi små barn tar.
De tar och ger. Tar och ger. Och vi älskar dem så!

Såna tankar hos oss denna onsdag. Är nyss hemkommen efter lunch hos en av mina svägerskor. Idag åker Selma hem igen och vi kommer att sakna henne, det var trevligt med två hundar. Dom är så roliga då de går runt och snusar varandra i baken. Till och med katten accepterade Selmas ankomst och hon har med intresse följt med deras förehavanden.

1 kommentar:

Lena sa...

Det kunde ha varit jag som skrivit detta, förstår precis vad du menar. Nu är vi inne i "kan-äta-själv-med-sked" och jag lovar, det skedet kommer jag inte att sakna!