samma känsla

Gårdagens instagrambild

Jag bor ju i min hemgård. Städar samma rum som jag gjorde då jag var 13 år. Skillnaden är bara att jag nu plockar upp barnens strumpor under sängarna istället för mina storebröders. Ibland kommer tråkighetskänslan över mig. Jag bor där jag alltid bott. Så enformigt. 
Mycket har förändrats inne i huset och mycket har förändrats på utsidan. Men samtidigt känns allt som förr när vi kommer hem och låser upp samma ytterdörr. 
Ibland drömmer jag om nybygge. Vem gör nu inte det? Ett sprillans nytt hus som är planerad av mig och min man, anpassade efter våra behov. Huset skulle ha ett praktiskt hjälpkök - kombinerat klädrum, nära badrummet och där skulle alla barnens kläder vara. Barnen skulle endast ha små sovrum utan klädgarderober. Att jogga runt med klädhögar skulle vara ett minne blott. Jag önskar mig många köksskåp i köket, dubbelt mera än vi har nu och framförallt skulle huset ha låga fönster så man ser naturen då man bänkar sig i soffan. 
Gamla hus saknar ofta detta. Här finns istället källare, källartrappa, farstukvist och sånt. Men visst  gillar jag detta också. Egentligen gillar jag vårt hus riktigt mycket. Trägolvet som knarrar sådär mysigt! Dessutom bor vi på ett superställe mitt i byn. Jag som är nyfiken av naturen vill gärna se andra människor som kommer och går. Känner mig mera social då. Så att flytta kommer nog inte att bli aktuellt förrän barnen flyttar ur boet och vi vill bo mindre. 
Men visst ryms drömmar om nytt hus ändå med. 

Såna tankar hos oss idag då jag är mest tacksam över att ha tak över huvudet denna regniga dag. Må det vara gammalt eller nytt. 
Förresten, på tal om tak, så har vi ett brunt plåttak och det är hur fult som helst. På sant. Svart eller grått skulle falla mig mer i smaken. Färgen på fasaden gillar jag inte heller, gräddgult hör hemma i smörpaketet. Fönstren gillar jag inte heller. Mamma gillade vädringsluckorna men jag delar tyvärr inte hennes "vädringspassion". 
Sa jag verkligen att jag gillar vårt hus, ha haa....

5 kommentarer:

Anonym sa...

Lite nyfiken på hur erat hus ser ut på utsidan. Skulle man kunna få sig ett tjuvkik? Älskar gamla hus. . / flitigt bloggläsare från Sverige

Anonym sa...

Förstår att du drömmer om nytt hus, att planera som man vill ha det. Meen, int e man nöjd då heller. Håller själv på bygger nu men nog ser jag våra "misstag" ren. Du kan nog allt vara nöjd med erat hus. Hur supermyysigt som helst! Exakt detdär knarrande mysiga golvet, som man smög sig på med syrran när barnen (Edith å Ivar) hade somnat och man gick ner å satte sig i soffan å beundrade ert mysiga å hemtrevliga hem. Snön dalade sakta ner, ljusen var tända å sakta ljud hördes från cd:n. Oj det var tider det..
men njuter åxå till 100 idag me vår lilla grabb. 'Allt har sin tid!' :)

klipposfia sa...

Så känner jag också ibland fast jag bor ett stenkast ifrån min uppväxtplats...men så har jag konstaterat att våra behov varierar kraftigt så vi sku ändå ha måsta bygg tre fyra hus...för just de där med kläderna har jag drömt om också...men vilken tonåring sku gå med på att ha kläder på samma ställe som någon annan...not...så nog är det bra att man int han bygga;)

maria sa...

A: ja det var tider det, barnen pratar än idag om då ni var här nu som då :-) ...och nu är du själv mamma!

Sofia, ja, kanske det är så med tonåringar! så långt har vi inte kommit ännu...men då för de väl (naturligtvist) bort tvätten själv också :-)

maria sa...

Och till "svensken" kan jag bara säga att du skulle bli besviken på yttrefasaden. Absolut inget extra med den, inga charmiga bondfönster eller nåt sånt. Kanske jag kommer mot mig för att knäppa kort av utsidan nån dag....