K a l k l i t i r

Hade ju bestämt mig för att måla över kvistarna i vardagsrummet i och med lampbytet. Men nu tvekar jag med färgen jag köpte hem igår. Typiskt mej, men jag observerade inte att det är exakt samma nyans som syrran har i sitt vardagsrum, titta här, och jag vill inte vara härmapa (trots att kalklitir ser olika ut i olika miljöer och med olika färger i hemmet). Kom just på den fina idén att jag målar med färgen i gästrummet först. Sen kan jag köra på större och mera synliga ytor (med annan kulör) senare, då jag behärskar tekniken. Det blir en "lära känna varann" dag idag. Hade mannen varit hemma och tagit hand om lillen skulle allt gå som på räls men nu får jag passa in målarpassen och tejpningen då han slumrar in mellan varven. Tålamod var ordet jag får smaka på. Igen. 

Sånt hos oss denna lördag då jag funderar varför det finns andra modeller på skruvar än stjärnskruv? Och varför vi har så stökigt i pannrummet så man inte hittar nåt i mannens verktygsback? Ska inte alla skruvgrejer ligga i prydliga fack INNE i lådan? Ja, mannen kan jag inte skylla på. Han är noggrannheten själv. Skyll mig själv.

Denna helg har vi höstmöte i Punsar bönehus, dit tänkte vi bänka oss med våra barn klockan tre och sen ser vi om vi är där en halvtimme eller tre. Barnen avgör. 

Nu, back to målasi efter att den obligatoriska kaffepausen (visst tar man paus innan man börjar jobba!?)

ps. jag har i något skede lovat mig själv att inte måla någonting i vårt hem med Kalklitir bara för att "alla andra" gör det. Men roko e kvinno som int kan änder se!