t o r k a t


Alltså jag är helt såld på kalklitir färgen. Helt såld. Tyvärr är bilden grynig trots att jag försökte hitta den bästa fotoinställningen på min sony.  Fick ge vika för denna mulna morgon då allt var lite skymt. Kanske jag gillar färgen tack vare att man inte behöver vara nån perfektionist när man målar utan resultatet får gärna se lite slarvigt ut. För sån är jag i egen hög person också, en slarvmaja. En sån som gärna tar den enklaste vägen och inte är så mycket för planering och noggrannhet. Jag är tvärtom mot min man, ibland kan jag inte annat än småle åt våra motsatta sidor. Herren kunde inte ha valt en bättre man åt mig, så är det bara. Vi kompletterar varann. Han med sin noggrannhet och tålamod och jag med mitt stressiga slarv.
På tal om att komplettera varann så hörde jag på en låt igår när jag tränade vid tungdpunkten, och speciellt en mening etsade fast i mitt minne, den löd såhär: "Jag är trött på denna man, den du gör mig till. Men jag vet att jag ger dig mina repliker". Den innehåller så mycket. Speciellt när man tänker på relationer. Den du gör mig till. Hur ofta blir vi inte irriterad på varann? Onödigt ofta, och ofta för löjliga småsaker. Vi får varje dag kämpa med att ta fram den bästa sidan i vår partner genom att själv vara trevlig (kunde inte hitta annat ord nu just). Om jag har en sämre dag, vilket händer titt som tätt, så har jag ganska snart smittat över det sinnelaget till andra familjemedlemmar. Mannen som kanske kommer hem visslande från arbetet går ganska snart med mungiporna ner då fruns humör har smittat. Sen blir jag irriterad på honom fast jag vet att jag själv "ger hans repliker".  Man får rikta kritiken mot sig själv istället för sin partner, Som man ropar får man svar. 

Vi älskar därför att Han först har älskat oss.
1 Joh

Såna tankar hos mig denna sköna lördag då man skulle kunna tro att jag sitter och är irriterad på min man. Men han dammsuger som bäst på vinden, har just bäddat vår säng och vikt bort den torra tvätten. Kan man då vara irriterad? Nånee. 
Ikväll ska vi på kala och Ivar frågade redan klockan nio i morse när kalaset egentligen börjar. 

3 kommentarer:

malins-vardag sa...

Så snygg väggen blev! Jag har själv funderat på kalklitir till vårt hus, men jag undrar hur ytan är? Känns den sträv och konstig? Och när man rör den får man nånting på kläderna, om man liksom gnuggar sig mot den? ;) tänker mest på barnen, och om man får en kalk-känsla på kläder o händer om man rör den? Kanske jättedum fråga men jag är inte så insatt i kalklitir :)

maria sa...

Tror faktiskt att den inte är så praktisk med barn men det örat hörde jag inte på denna gång :-) måste testa att gnugga mej utmed väggen imorgon och kolla om färgen fastnar ;-)

malins-vardag sa...

Hahha, ja du kan meddel sen hur det gick med gnuggandet ;)