Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.
Lika så bra om ni frågar mig.
Lillkillen har varit svår road i helgen. Visst har det gått att roa honom men hans mamma och pappa har fått sätta lite extra energi till (och den energin tar ju ibland slut). Och eftersom han bara uttrycker sig genom skratt eller gråt så är det inte så enkelt att veta om det är tänderna som bråkar eller nåt annat. Eller så är bara tristress! Visst kan små bebisar ha tråkigt också och släktas denna kille på sin mamma så får han fort tråååkigt. Hans pappa däremot behöver bara en god bok för att få timmar att gå (och en älskvärd fru, lugna barn och ordning på torpet)
Sportlovet blev ingen höjdare heller men barnen fick (helt oplanerat utan pyjamas och tandborstar) sova över hos kusiner från lördag till söndag och det blev väl veckans höjdpunkt. Ja, så var vi ju hela familjen till prisma i lördags och blandade varsin godispåse. Att inte förglömma. Min påse innehöll enbart choklad rosor och jag deklarerade tydligt åt mannen redan på väg till stan att ingen (läs han) får höja på ögonbrynen åt takten med vilken jag tömmer påsen! Men annars var det vardag i allra högsta grad.
Sånt hos oss då strumporna är våta efter att jag har tappat i ett bad åt Ruth (vissa! börjar måndagen med bubbelbad) och kaffet hann nästan bli lite pannstekt innan killen somnade (nej, jag dricker helst inte morgonkaffet i hans sällskap). Men annars är allt morjens och jag ser framemot kvällens gemenskapskväll i Bosund, info här. Temat är att sätta gränser för sig själv och respektera andras. Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar