en miljon, nej tack.


Nej, kattmat är inte lika gott som det ser ut!
Nu har vi testat och vi kommer garanterat att testa igen och igen och igen. 
Sen finns det ju vatten i hundskålar också och det är minst lika roligt. Snäppet roligare. 
Livet levererar tycker Seth. 

På radio vega spekuleras det om vilka personerna som vunnit den stora lottovinsten i Vasa. Tänk att plötsligt få ett miljonbelopp inbetalat på kontot. Hur skulle man gå tillväga? De flesta personer som svarar på den frågan säger att de först skulle betala bort lånen, köpa nytt boende, byta bil, fara på en lyxresa och sen kanske byta jobb (eller sluta jobba) och såklart - skänka en del till välgörenhet.
Så skulle de flesta göra. Ungefär. Sen leva loppan helt enkelt.
Jag undrar hur länge det skulle ta innan man skulle sakna sin vanliga "slit" vardag. Hur länge skulle det ta innan man skulle sluta att uppskatta "köpandets" ljuva kick? När skulle man sakna känslan som uppkommer då man sparat pengar för något och sen "unnar sig"?

Nej, jag tror inte att denna skribent skulle passa att ha en miljon på kontot. Absolut inte. Tänk på avundsjukan den skulle skapa. Klyftan mellan människorna. Var skulle man dra gränsen för att ge åt andra. Usch, jag tror summan enbart skulle skapa problem. 
Lagom är bäst i alla lägen också då det gäller pengar. Inte för lite (fattigdom är inget att avundas) men inte heller för mycket som vi inte klarar av att hantera på ett sunt sätt. 
Dessutom är livet så kort. Som en vindpust.
I himlen får vi njuta av vår lottovinst, där lär ju gatorna vara av guld. Snacka om överflöd och lyx. Dessutom är det billigare än en skraplott. Helt gratis genom tron allena. Ibland fattar jag inte att jag kommer dit en dag och jag känner ett pirr av förväntan. Det gäller att stå kvar i kön så man inte missar slutdestinationen. 

Men folk köar för veikkaus lotter istället och tror att den sanna lyckan finns i pengar.
Och de blir besvikna om och om igen. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår dig/er som har stor släkt och många vänner att miljonerna skulle vålla problem men för min familj med liten släkt och få vänner så skulle det bara vara ljuvligt att kunna köpa nya friska hus åt dem alla så därför önskar jag miljonerna men blir ändå ALDRIG besviken över förlusten eftersom jag för min del är tacksam över det lilla som vi äger. Sen lottar vi bara när summan är högre än normalt så då blir det bara några gånger i året.
Men visst...världen är ju full av dem som borde få en del av kakan så var drar man gränsen där?
:)
O.s.v...o.s.v....

Anonym sa...

Därför var jag inte med i dragningen ;) bra skrivet!!