s p r i c k a n

För nån vecka sen efterlyste jag tomma pringlesburkar och många hörsammade min efterlysning. Först testade jag att bara göra en "ljusstake" för att se om jag behärskar detta. I min iver drog jag bort värmeljuset för snabbt innan betongen hade torkat ordentligt och en stor bit ramlade bort. Jag limmade ihop det igen men kunde inte få sprickan att försvinna. Den syns där. Den finns där. Dessutom kom spricka på framsidan av ljusstaken där enbart korset skulle pryda. 

Det var tanken. Att enbart korset skulle pryda ljusstaken. 

Så hade Gud också planerat jorden. Adam och Eva i paradiset. Hans älskade avbilder. 

Men så kom ormen och viskade till Eva att smaka på den förbjudna frukten. 

Han påstod att det inte var så farligt. Synden är inte så farlig. Testa bara. En liten tugga. 

Så kom synden in i världen. Sprickan. 

Gud blev bedrövad och hamnade att ge det käraste han hade.

Sin älskade son. Jesus.

Den enda som kunde rädda oss. 

Ljusstaken på vårt köksbord symboliserar vår värld. 

Livet. Döden.

 Ljuset. Mörkret. 

Goda. Onda. 

Synden. Förlåtelsen. 

Nu gillar jag min ljusstake. Den icke perfekta.

Den med bubblor och sprickor.

Men där korset trots allt får finnas.

Bredvid sprickan.

Jesus passar alltid in i mitt liv.

Han klagar inte på att jag inte är tillräckligt fin.

Han vill också att jag ska berätta om honom åt andra

trots att jag inte är nån bra förebild. 

Tack vare limmet hålls den lossnande betongbiten på plats.

Tack vare Jesus är min synd förlåten.

Skillnaden är bara att när Jesus förlåter

så lämnar inga sprickor kvar. 

Nu står 8 ljusstakar fyllda med betong på tork. Jag fyllde dem igår kväll efter att barnen hade somnat. Om några dagar får jag se resultatet och jag har på känn att inte en enda av dessa 8 kommer att vara slät och fin.  Alla kommer att ha bubblor och eventuella sprickor. Precis som vi människor, inte en enda som är felfri.