f ö r l o v n i n g s k a l a s

Idag var vi på förlovningskalas. 

En fin fest med glada människor, snälla barn, solsken och mycket gott. 

Vad mera behöver man!?

Den fina dikten har Janinas mormor skrivit åt Matts och Janina.

Hon läste upp den efter en andakt som vi hade.

Så vackert!

Kärleken, den är en förunderlig sak
Den kommer då ingen vet.
Den kan inte tvingas eller förnekas.
Den bara finns där, en stor hemlighet.

Kärleken, den kräver inte sitt
Den ger utan att begära.
Kärleken vill växa i ljuset
I blicken från sin kära.

Kärleken, den förlåter om och om igen
Men vill inte bli någons slav.
Den oförrätt som den andra gör
Kan förlåtas i nådens hav.

Kärleken växer i varma blickar
I glada ögonkast korta och små
Sen vill den gärna ha
Små kramar då och då.

Kärleken den vill gärna vandra
Hand i hand med dig
Den viskar i ditt öra
Min kära, glöm mig ej.

Kärleken är en gåva av Gud
I Hans närhet, där trivs den bäst.
Vårda den ömt, ge den rum att växa.
Och er bröllopsfest är ju nästa fest.