på gång

Igår fick äntligen tapeten (som stått i gömmorna nu i över en månad) se lampans sken. Sen hann vi inte mera denna kväll. Jag som är en sån som ska ha fixat allt helst igår fick finna mig i vi tar det i långsam takt. I den takten som krävs för att inte kvällsrutinerna ska rubbas och för att undvika kaos i varje hörn av hemmet. Ikväll ska vi flytta vår säng och det ska bli roligt att sova i ett nytt rum i huset. Seth ska äntligen få in sin spjälsäng och vagnen eller "mittpartiet i sängen" får nu vara ett minne blott. Min man och jag brukar viska åt varann på kvällen att nu har vi minsann ett "förkläde" med oss i sovrummet, ha haa! (fast sen på natten efter amning får han nog gosa mellan oss igen, man ska njuta av bebistiden så länge den varar) 

Sånt hos oss. Nu undrar jag hur mycket jag får gjort av allt det jag skulle vilja göra under dagens lopp. Sånt som klädsortering, tömma lekrummets skrubb som är ett totalt kaos. Vem vet, kanske Seth tar en "sovdag". Fast efter en god, lång, natts sömn är detta föga troligt. 

ps. barnen var förundrad varför det lämnade en vit ruta längst ner då pappa tapetserade. Ska vi säga så att det som inte syns - inte finns! Åtminstone när det gäller tapetsering. Diskuterar vi synden eller samvetet så gäller andra "regler"

Om jag går eller ligger, utforskar du det, 
med alla mina vägar är du förtrogen. 

ps 139