ett likadant

Vi sitter i Ediths rum (vi behövde lite miljöombyte) jag, Seth och Ruth. Ruth tittar sig avundsjukt omkring och utbrister,

- det är så fusk! Edith får ha ett så stort rum och så får hon ha ett rött nattduksbord. Jag vill också ha ett rött nattduksbord!

-  då måste vi köpa ett nångång.

-  Nej, jag vill ha ett NU. Mamma du måste hjälpa mig att flytta det till mitt rum.

- Nej men inte kan vi ju ta Ediths bord utan lov.

- Jo, om du inte flyttar bordet så flyttar jag och Seth och så har du ingen baby meir! (vid tanken så tåras hennes ögon och det är inget skådespeleri utan äkta känslor)

- nämen vart ska ni flytta?

- till mommos och moffas. Moffa hämtar oss, säger hon övertygande. 

Så tillägger hon:

-  Och vet du vad mamma, det tar länge att få en ny baby, man får vänta mååånga dagar. 

Men OM du flyttar bordet så flyttar vi inte.

Vi diskuterar en stund till men vi har liksom kört fast och jag ger mig och lämnar en gnällig Ruth på vinden och far ner och matar Seth. Då vi sitter i köket så hör vi hur ett litet plåtskåp förflyttas med arga ryck. 

När vi 10 minuter senare kommer upp i hennes rum så smälter jag bara rakt av. Som smör i stekpannan. Det doftar nagellack och Victoria secret parfym i hela rummet och Ruth njuuuuter!