Ah, igår steg jag rakt in i en lyckobubbla då jag besökte Mr B. Ni anar säkert vilken lyckobubbla jag syftar på. Den atmosfär som uppstår i hemmet när en ny familjemedlem flyttat in. Allt det nya, ovana, nya rutiner, pappaledigheten, presenterna, blommor, nystädat, matoset från allt gott som pappan kokat "i enlighet med" den långa inköpslistan som mamman skrivit. Vardagen som tar en paus. Andas in allt det nya. t.a.c.k.s.a.m.h.e.t.e.n.
Vem sussar i famnen så sött,
vem är så trött, så trött.
Vems är den pyttelilla hand,
och den lilla munnen som är som ett smalt band.
Vems är kinderna som är så mjuka och runda,
som man bara vill sitta och begrunda.
Snart får vi lära känna dig sådan du är
och vi kommer alla att hålla dig så kär.
Tack gode Gud för gåvan du ger
och att du till den minsta ser.
Sånt hos oss denna måndag då vi vaknat efter en sämre natt. Vad som stört Seths sömn de senaste nätterna har jag ingen susning om men nåt är det. Nu ser jag framemot en frisk påskvecka med god nattsömn. På nätterna ska man inte vara vaken, så är det bara. Snabba amningspauser på sin höjd men inget utöver det. Förresten, som inledning på stilla veckan så har vi en gästande predikant från Amerika, Ernest Bylkas, som predikar i bönhuset kl 19 ikväll så dit är alla hjärtligt välkomna. Vi har kaffeservering efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar