v ä x a

Igår konstaterade vi ännu en gång hur snabbt Seth växer. Dessutom på mjölk som påminner om skvalpig, tunn, fettfri mjölk. Konstigt. Skulle jag äta sån ensidig kost skulle nog orken tryta. (men kanske kärlekshandtagen, som jag inte finner stor kärlek till, skulle minska i omfång)

Maten. Det vi intar. Det vi växer av. Det påverkar oss i allra högsta grad. Fysiskt.

Det vi matar oss psykiskt med påverkar oss också. Ännu mera.

Vi kan välja och vraka bland alla nyttigheter. Och onyttigheter.  Vi blir så påverkade av det vi matar våra själar med. Det kan bli en besatthet. Det viktigaste i våra liv.  Om vi inte får utlopp för våra intressen blir vi "knärro" och tycker synd om oss själva "för jag behöver ju detta för att må bra".

Ibland kan det vara väldigt svårt att hitta en bra balans. En balans där hobbyn ger ett trevligt avbrott i vardagen och där vi får utlopp för vår kreativitet men som ändå inte skuggar vår personliga relation Jesus.  

Relationen med Jesus är ju inget som man plockar fram lite nu som då. Han finns där hela tiden med oss om vi låter honom finnas. Men om vi matar nåt annat mera, mera och mera så blir vi till slut så mättade att vi inte orkar med honom. Då finns ingen tid för honom. Han känns inte väsentlig i våra liv. 

Jag är med er alla dagar, intill tidens slut.

Sånt hos oss. Ruth tog just en korvskiva ur kylskåpet, sprutade ketchup på den och rullade ihop den och åt.  Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller spy över den lilla kockens matval. Ketchup är ju nåt av det äckligaste i matväg.  Elia, som också är här,  poängterade åt Ruth att vi snart ska äta köttsoppa så han behöver ingen korv  "a lá Ruth".