k y l a n

Så började skolstarten och denna mamma drar en suck av lättnad. Ledighet i all ära (vi har haft sköna dagar) men det är något med känslan då dörren smäller igen bakom de två äldsta som är så skön. Dessutom passar det ju bra med mjukstart och en ledig dag imorgon igen. 

Men sen drar oxveckorna igång på riktigt och det blir några tuffa månader. Fast det beror ju också på hurudan människa man är. Jag gillar ju vardagen. Dessutom lämnar syrran på semester och sen mammaledigt och är hemma dagarna långa, svägerskan likaså! (de har beräknat med nån dags mellanrum och det är så roligt och spännande att bli moster och faster igen). Så vill jag ha lunchsällskap så finns det tillgängligt på gångavstånd. Det har tyvärr blivit mindre lunchat tillsammans detta halvår eftersom Seth har krävt sitt. Jag har prioriterat bort mycket extra. Att fara ut på en välbehövlig morgonpromenad XX antal gånger per vecka med Ruth och Seth har liksom inte varit på schemat alls (det har jag alltid gjort med de tre andra barnen då de varit "vagnsbarn"). Jag skippat den "hurtiga mamma stilen" helt och hållet.

Sånt hos oss denna måndag morgon då jag förtränger att vissa har packat ner bikini i resväskor och snart flyr kosan söderut. Jag gillar ju vinter och - 17 grader som det är idag! Öh, eller hur var det nu igen...

Förresten ser ni knäppgöken på bilden längst till vänster? Nej, tänkte väl det. Det var liksom inte meningen. Får ursäkta för dålig bildkvalité dessutom. Och vem i all världen har hängt upp en prydnads nyckelknippe högt upp på en spik? Och den gulrandiga fisken? den hade jag ju tagit ner till jul. Eller hade jag bara tänkt på att ta ner den? Det finns en markant skillnad mellan tanke och handling har jag märkt! Skulle gott kunna spendera en liten stund i farstun idag och ta bort allt som inte ska vara där. Varför är det så svårt att ha saker på sina rätta platser!? Hjälmen längst till vänster på hatthyllan är Ruths "leksaks ridhjälm" som vi fixat ihop med silvertejp. Den rosa har hon "lånat" från missionsmagasinet (eftersom den är alldeles för liten) och jag har glömt att föra den tillbaks. Hjälmen längst till höger är Elias (syrrans pojke) och hjälmen andra längst till höger är den enda som används i sitt rätta syfte. Att cykla med.

Sen får man ju fråga sig vara alla cykelhjälmar är. De som vi behöver sen då vi ska cykla.......