t a n k a r

Det blev en lite annorlunda dag idag då vi hade träff med några av våra ryska vänner som är här på besök.  Ridning var på schemat och de fick pröva på detta (det är inte de som rider på bilden). Ruth fick också rida två gånger och det tyckte hon var bättre än själva julafton. 

För övrigt gjorde vi inget speciellt tillsammans med dem utan hade vardag. Vardagen när den är som bäst. Lunch, kaffe och bus med barnen. Imorgon ska Vika och Sima delta i torsdagsskolan här i punsar bönehus och när vi diskuterade lite vad de kan ta upp så tipsade vi om att de kan tillsammans läsa en bibelställe som betyder något alldeles särskilt för dem. Vi har väl alla nåt ställe som är extra tilltalande eller betydelsefull. För mig kommer alltid Psaltaren 139 att vara en text som tilltalar mig extra.

* * *

Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre , allt om det. 

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.  
En sådan kunskap
är mig alltför underbar, den är så hög
att jag ej kan förstå den. 

* * *

Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det.  Inför Herren behöver vi inte söka fina ordval och genomtänkta texter. Vi behöver inte släta över eller försköna något. Vi behöver inte låtsas eller omformulera. Vi är som vi är och han vet allt. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Vad behöver vi mera än att bli omslutna av honom som är vårt allt. 

En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Nej, vi kan inte förstå. Vi kan bara tro och ha förtröstan. Här nedan kommer hela psalmen och inga romaner i välden är skönare än kung Davids psalmer.

Herre , du utrannsakar mig
och känner mig. 
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar
fjärran ifrån.  
Om jag går eller ligger,
utforskar du det, med alla mina vägar
är du förtrogen.  
Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre , allt om det.  
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.  
En sådan kunskap
är mig alltför underbar, den är så hög
att jag ej kan förstå den.  

Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?  
Om jag far upp till himlen,
är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket,
är du där.  
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning
ytterst i havet,  
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.  
Om jag säger:
"Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",  
så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.  

Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig
i moderlivet.  
Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.  
Benen i min kropp
var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna
i din bok, de var bestämda innan någon av dem
hade kommit.  

Hur outgrundliga är inte
för mig dina tankar, Gud, 
hur stor är inte deras mångfald! 
Skulle jag räkna dem
är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.  

Gud, om du ändå ville döda
de ogudaktiga! 
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,  
de som talar om dig
med svek i sinnet, de som har fört dina städer
i fördärv.  
Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre ? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot?  
Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.  

Utrannsaka mig,
Gud, och känn mitt hjärta, 
pröva mig och känn mina tankar.  
Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

Sånt hos oss denna måndag kväll då vi snart får välkomna hem pappa. Lillkillen tycker klockan är mycket och har pappabrist idag *ler*