Glad påskvärld

Om inte mamman i huset påskpyntar så värst ivrigt så gör barnen det desto mera. Igår ställde Ivar fram en "påskvärld" i farstun och han var supernöjd med resultatet. Hans påsk kyckling har en egen kikare så besöker man oss under stilla veckan så kan man räkna med att bli iakttagen väldigt, väldigt ingående. Uppförstorat dessutom. Men bara på utsidan. Insidan ser Herren allena. 

"Glad påskvärld" står det på pappret och det får mig att tänka på just påskens budskap som gäller över hela världen. Hela världen. Där Esse enbart är en liten, liten miniatyr prick. Med mänskligt förstånd kan man inte riktigt omfatta det hela. Att det räckte med att en person dog på korset för att rädda hela välden "Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det" Ef 2:8. 

Är det för enkelt för nutids människan att tro på? Kräver hon mera "att bita i"?

Sånt hos oss då jag känner tacksamhet över nåden. Tacksamhet över att tron passar så bra in i vårt vardagliga liv utan att ta glädjen bort från något annat. Snarare tillför den en glädje som jag skulle sakna om den uteblev. Önskar att tron skulle spridas som en löpeld i vårt samhälle och att den inte skulle bli omodern och något vi skäms över och inte har tid med. Men precis som en fotbollsspelare måste hålla sig i trim mellan matcherna (jag behöver bara följa med lillebrors livsstil) så vill en kristen ha en öppen dialog med Gud varje dag och varje stund. Tron är inte nåt man bara plockar fram då det passar till jul och påsk eller då man gifter sig eller då ens barn blir döpt. Nej, en troende människa har en ständig kontakt med Gud och lika självklart som man andas så känner man Guds närvaro, hans förlåtande kraft och hans nåd som aldrig upphör. Tillsammans med andra kristna kan man diskutera tros frågor och stötta varandra men tron i sitt eget hjärta måste man finna helt själv. Då hjälper det inte att man har kristna föräldrar eller syskon. Avslutar med en länk till Christer Sjögrens version av "När du går över floden"